Kvällen har tillbringats med min kära syster och vi har haft ett långt samtal om att inte passa in, utan istället vara sig själv. Vissa säger att det är under gymnasietiden som man finner sig själv, men ibland undrar jag. När vet man att man har hittat sig själv? Hur hittar man sig själv? Vågar man vara den man är? o.s.v.
Hur många är det egentligen som vågar vara sig själv? Våga visa att man är på ett visst sätt medan alla andra är på sitt eget sätt.
Jag som 18 åring vet fortfarande inte om jag är mig själv eller som jag spelar någon jävla roll för att det blir bäst så (ursäkta svordomen). Man då tänker jag också att det kanske är dags att spela en roll som inte passar mig eftersom att jag är någonting annat.
Men samtidigt vill jag sluta leva i en roll och försöka hitta någonting som gör mig till mig, någon hobby som det skriker Linnea om, jag har försökt hitta en random hobby som låter helt okej och som funkar för mig. Detta blir då i slut ändan en enda stor röra av förvirring som gör mig galen.
Detta är en del av vårat långa samtal och min systers ord har verkligen hjälpt mig att samla tankarna, tack syrran.
Over and out / Linnea
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar